Gissa vem som fyller halvåret och gissa vem som har en valpkurs avklarad. Sulan! Sulan! Inte så mycket valp längre alltså. Går runt och revirpissar och spanar efter damer som en annan Don Juan. Två högtider som ju såklart måste firas och om jag känner Sulan rätt vid det här laget så innebär det mycket siesta, snatta lite kattmat, ta en och annan bajj och förhoppningsvis slippa allt som innehåller måsten. Allt detta är redan beviljat.
Kvällssolen dundrar in och Majlis jagar solkatter så dammet det yr. Jag och Svennis är utslagna efter en stadig portion torrfoder. Ville smaka lite av Svennis men fick mig en lusing. Idag fes jag 3 gånger under 1 möte. Fido fick skämmas. Så kan det gå.
För många, många månader sedan fick jag och kollegan för oss att dra ner på godiset och ersätta det med frukt. Det gick sådär. Frukten är kvar och nog kände vi väl på oss att apelsinen en dag skulle komma till användning ändå.
I helgen fyllde Fido Hussesson 27 och då tog vi oss på en utflykt till Kullaberg i nordvästra Skåne. Jag packade ner kikaren i hopp om att få se en rovfågel och Sulan packade ner stora modet innanför västen.
Jag hade trott att Sulan skulle vara lite rädd för den hårda vinden längst kusten och tycka det var jobbigt att gå upp och ner längst kullar, så jag förberedde mig på att bära honom 80% av tiden. Men ja, så blev det ju inte direkt. Sulan hade både kutet och krutet i sig. Nog för att han aldrig har varit en fegis, men jag trodde inte att han skulle ha den orken som han hade. Längst klipporna fick han snällt sitta i famnen och titta, men inne i skogen var det bra ös på de smala små benen.
Tjena vesslan bakom löven! Nog första vilda vesslan i mitt liv, trodde de skulle vara större. Sulan såg inte honom, han hittade en dansk kompis som gav honom en pinne istället. Efter en promenad på tusen mil stannade han till, hukade sig och lät vinden smeka hans anlete medan han skrev ”Sulan was here 2010″ med rövva. Riktigt fint det här, sa han. Hit ska vi fler gånger.
Hej, Sulan här. Häromdagen jobbade jag och Fido på kontoret. Jag gillar att vara där. 500 kvadratmeter heltäckningsmatta, man tackar! Varm och ohalkig. Fido är livrädd att jag ska göra bort mig på den, men jag retas bara lite, kutar iväg och gömmer mig under nåt skrivbord, lägger mig i soffan eller brottas med Mjukisdjuret Isbjörnsson.
När man låg som bäst och sov i Fidos knä så kom Elton, en äldre Golden Retriver förbi. Han blev litta tjuri på mig där ett tag men jag visade honom lugnet. Elton, va inte så vrång nu, sa jag. Gubbe. Skulle bara lukta lite ju.
Hej! Sulan är en italiensk vinthund som bor i Malmö tillsammans med tre katter. Pussas, ligga i solen, eller träffa andra hundar är bäst. Sämst är blåsten, det är vi rungande överens om och då är det en soffa och en filt som vinner. Den här bloggen handlar om detta och det som kommer. Oftast skriver jag, ibland Sulan, ibland ingen. Välkommen.