Har man en hund som gillar att springa på öppna fält så finns det en stor och grön hundrastgård bakom Jägersro travbana. Bör vara Malmös största. Oftast håller vi till nere på Ribban men någon gång när det är dags för mer träning än lek så är detta ett bra ställe då det inte direkt är överbefolkat. I alla fall inte de gånger vi har varit där, men det sägs att det är desto varit mer populärt om morgonen, men sånt trams håller inte Sulan på med. Morgonpigg kan någon annan få va.
De två italienarbröderna Sulan och Raffe möttes upp på stranden för att springa ikapp, bita varandra i rövva och sådär. Det gjorde de bra! Sulan va rätt rå till en början, markerade för lillbrorsan vem som alltid kommer att vara äldst men Rafka var inte sen med att visa att ett par timmar hit och dit inte spelar någon som helst roll. Ni e liia goa’ båda två! som när man var liten. Som tur var svalnade syskonkärleken av en aning när det kom två Bassets lunkande. Mysiga och spännande, men lite långsamma tyckte de båda. Ingen man springer rundor med direkt.
Annan fart blev det på pågarna när det kom en liten italienska trippande. JAJA, hon va ente dum! sa Sulan och mötte upp. Nänä, grann som få instämde Raffe. Romantiken flödade, det var kärlek vid första ögonkastet, det slog gnistor och allt vad det brukar heta. Mycket bus och spring och efter en stund återupptäckte Raffe det fina med två långsamma Bassets och lade sig tillrätta hos dem.
På bussen hem var Sulan så trött att han tyckte att ett dubbelsäte var precis vad han behövde, lade sig ner på sidan, sträckte på sig och vaknade inte förrän han nöjt blev buren hem av sin betjänt till husse.
Det har blivit mycket hundbad den senaste tiden. Kan inte påstå att Sulan älskar vattnet, men alldeles förskräckligt är det inte ändå. Simma har han lärt sig också. I lördags var mamma Anja med och Sulan fick utan motstånd bestiga henne flera gånger. Snuskigt Sulan.
Aldrig kunde någon ana att det skulle ske. Just i dag, denna dag som började lika grå, kall och hård som betongtrappan i huset. Jag pinnade ner för den. Trappan, fattar du väl. Är du med eller? OK. Porten öppnades och regnet det misshandlar marken som om den hade gjort sig skyldig till det grövsta av brott. Jag skular vant under några cyklar, drar en snabb piss och kutar sedan upp för att lägga nummer två i en vrå i hallen. Gött!
Resten av dagen är lika grå som en sommarhimmel i Malmö.
Men så sprack det upp. Tämligen oväntat får man säga, även för den väderguru husse så gärna vill tro att han är. Kvickt hoppar vi på buss 32 straight down till Ribban Beach 2010. Har inte riktigt hunnit deffa mig, men det kommer. Solen ligger lågt men värmer. Himlen är blå och Torson penetrerar den. Jag möts av en Dogo Argentino vid namn Elsa och vi kramas. Husse vill frysa denna korta stund, konservera den i en mörk oåtkomlig del av hjärtat med möjlighet att ge den ljus när så behövs. Han gör inte det. Han är duktigt slö med kameran.
Okej havet nästa. Är det kallt eller? Jaja, lugna er jag ba värmer upp. Tång, är det gött eller? Ska man äta det? Ok! Jag tar det! Plums. Tack, men 12° är inte okej. Va i helvete är husse så glad för? Stoltheten i honom får honom att börja kraxa. Glädjen i hans hjärta bubblar över och han brister ut i det efterblivna skratt som bara han kan leverera.
Jag ägde en tax också. Alltså på riktigt. Jag hade halva min rosa lem ute då jag under skrämmande lång tid fick bestiga honom och visa vem det är som är Sulan Sulansson. Men han var juste. Vi hade ball, det kan man inte komma ifrån. Detta var allt från mig. Er vän i vått och torrt. Mest torrt.
/Sulan.
I lördags var det italienarträff på Ribban i Malmö och Sulan fick träffa mamma och brorsan och en massa andra trevliga hundar. Han avslutade med ett försök på agilitybanan men förstod inte riktigt vad man skulle in i ett mörk tunnel och göra. Kuta ifrån tjocke-bulldoggen var desto roligare!
Hej! Sulan är en italiensk vinthund som bor i Malmö tillsammans med tre katter. Pussas, ligga i solen, eller träffa andra hundar är bäst. Sämst är blåsten, det är vi rungande överens om och då är det en soffa och en filt som vinner. Den här bloggen handlar om detta och det som kommer. Oftast skriver jag, ibland Sulan, ibland ingen. Välkommen.