I helgen fyllde Fido Hussesson 27 och då tog vi oss på en utflykt till Kullaberg i nordvästra Skåne. Jag packade ner kikaren i hopp om att få se en rovfågel och Sulan packade ner stora modet innanför västen.

Jag hade trott att Sulan skulle vara lite rädd för den hårda vinden längst kusten och tycka det var jobbigt att gå upp och ner längst kullar, så jag förberedde mig på att bära honom 80% av tiden. Men ja, så blev det ju inte direkt. Sulan hade både kutet och krutet i sig. Nog för att han aldrig har varit en fegis, men jag trodde inte att han skulle ha den orken som han hade. Längst klipporna fick han snällt sitta i famnen och titta, men inne i skogen var det bra ös på de smala små benen.

Tjena vesslan bakom löven! Nog första vilda vesslan i mitt liv, trodde de skulle vara större. Sulan såg inte honom, han hittade en dansk kompis som gav honom en pinne istället. Efter en promenad på tusen mil stannade han till, hukade sig och lät vinden smeka hans anlete medan han skrev ”Sulan was here 2010″ med rövva. Riktigt fint det här, sa han. Hit ska vi fler gånger.