För många, många månader sedan fick jag och kollegan för oss att dra ner på godiset och ersätta det med frukt. Det gick sådär. Frukten är kvar och nog kände vi väl på oss att apelsinen en dag skulle komma till användning ändå.
Tag-arkiv: Italiensk Vinthund
I helgen fyllde Fido Hussesson 27 och då tog vi oss på en utflykt till Kullaberg i nordvästra Skåne. Jag packade ner kikaren i hopp om att få se en rovfågel och Sulan packade ner stora modet innanför västen.
Jag hade trott att Sulan skulle vara lite rädd för den hårda vinden längst kusten och tycka det var jobbigt att gå upp och ner längst kullar, så jag förberedde mig på att bära honom 80% av tiden. Men ja, så blev det ju inte direkt. Sulan hade både kutet och krutet i sig. Nog för att han aldrig har varit en fegis, men jag trodde inte att han skulle ha den orken som han hade. Längst klipporna fick han snällt sitta i famnen och titta, men inne i skogen var det bra ös på de smala små benen.
Tjena vesslan bakom löven! Nog första vilda vesslan i mitt liv, trodde de skulle vara större. Sulan såg inte honom, han hittade en dansk kompis som gav honom en pinne istället. Efter en promenad på tusen mil stannade han till, hukade sig och lät vinden smeka hans anlete medan han skrev ”Sulan was here 2010″ med rövva. Riktigt fint det här, sa han. Hit ska vi fler gånger.
Hej, Sulan här. Häromdagen jobbade jag och Fido på kontoret. Jag gillar att vara där. 500 kvadratmeter heltäckningsmatta, man tackar! Varm och ohalkig. Fido är livrädd att jag ska göra bort mig på den, men jag retas bara lite, kutar iväg och gömmer mig under nåt skrivbord, lägger mig i soffan eller brottas med Mjukisdjuret Isbjörnsson.
När man låg som bäst och sov i Fidos knä så kom Elton, en äldre Golden Retriver förbi. Han blev litta tjuri på mig där ett tag men jag visade honom lugnet. Elton, va inte så vrång nu, sa jag. Gubbe. Skulle bara lukta lite ju.
Igår tog jag och Sultanen bussen in till Lund för att hälsa på bror Raffe med husse. På bussen somnade vi båda men väl i Lund möttes vi av en pigg liten Raffe som var sugen på lite syskonbus. Innan det opålitliga aprilvädret svepte förbi så hann vi med en runda i Botaniska trädgården där syskonen charmade en och annan parkarbetare.
När Anders var inne i butik så fick jag vänta med Sulan och Rafka utanför. Läskigt fort började det hagla, snöa och regna på en och samma gång och detta var inte ett så populärt inslag. För att inte de små skulle dö av kyla fick jag sätta mig på huk och låta de krypa upp i knät och gömma sig under mina armar. När Anders hade drygat klart kutade vi till värmen på kontoret där syskonen fick leka av sig ordentligt. Stackars den som försökte jobba. Det höga tempot resulterade i två stycken mycket trötta hundar som somnade gott i solen. Sulan höll sig sedan trött och lugn resten av dagen och somnade tidigt mot kvällen. Skönt tyckte husse.
Så hade man äntligen vågat sig ut. Detta är min betraktelse.
Jag klarade mig förbi Värnhemstorget där jag mötte hårdhänta gubbar som luktade starkt, fortsatte upp på Kungsgatan som var fylld med unga föräldrar som luktade latte och kräk, och sen vidare ut på Södergatan och mötte någonting som lämnade mig mållös. Va i helvete va detta? Aprilskämtet Allan? De var som jag, fast större, en kropp, två huvuden och helt håriga. Jag kände hur kopplet skakade. Lugna dig Fido. Malte och Mikael är snälla.
– Vad är du, undrade de nyfiket. Jag är Sulan, och det där är Fido, vi är båda små och passar bra ihop. Tur han valde en sån som jag, han hade sett skitdum ut med er, eller hur? Ja, vi hade ägt honom.
Haha ja, men det gör jag också allt som oftast. Ball! Hoppas vi ses nångång igen. Görvi, haj. Sen var det nog för idag. För oss båda. Vi tog bussen hem och jag somnade som vanligt, där det är som varmast, innanför Fidos jacka.
