De två italienarbröderna Sulan och Raffe möttes upp på stranden för att springa ikapp, bita varandra i rövva och sådär. Det gjorde de bra! Sulan va rätt rå till en början, markerade för lillbrorsan vem som alltid kommer att vara äldst men Rafka var inte sen med att visa att ett par timmar hit och dit inte spelar någon som helst roll. Ni e liia goa’ båda två! som när man var liten. Som tur var svalnade syskonkärleken av en aning när det kom två Bassets lunkande. Mysiga och spännande, men lite långsamma tyckte de båda. Ingen man springer rundor med direkt.
Annan fart blev det på pågarna när det kom en liten italienska trippande. JAJA, hon va ente dum! sa Sulan och mötte upp. Nänä, grann som få instämde Raffe. Romantiken flödade, det var kärlek vid första ögonkastet, det slog gnistor och allt vad det brukar heta. Mycket bus och spring och efter en stund återupptäckte Raffe det fina med två långsamma Bassets och lade sig tillrätta hos dem.
På bussen hem var Sulan så trött att han tyckte att ett dubbelsäte var precis vad han behövde, lade sig ner på sidan, sträckte på sig och vaknade inte förrän han nöjt blev buren hem av sin betjänt till husse.
