Jag förstår precis ditt dilemma, för jag brottats med samma tankar otaliga gånger. Jag har länge funderat över att skaffa en hund till och när det väl blir aktuellt och rätt så kommer det vara helt självklart för mig att adoptera.

Men då jag skaffade Sulan så var situationen lite annorlunda. Jag hade ingen erfarenhet av hundar över huvudtaget, jag hade inte de vänner som jag har idag (som har lärt mig så oerhört mycket om hundar), vi har haft allergi i familjen och jag har varken vuxit upp med hund eller haft en som vuxen, så jag var helt enkelt lite osäker på ifall jag hade kunskapen som krävdes för att ta emot en hund som jag inte helt säkert kunde veta hade för bakgrund. Jag var också väldigt osäker på ifall jag över huvudtaget skulle skaffa en hund, ifall jag hade tid till det och ifall det skulle fungera med mina katter.

Jag velade fram och tillbaka men när jag väl bestämde mig för Sulan så handlade det nog till syvende och sist om att det kändes säkrast, som att jag visste vad skulle få och att jag kände att jag faktiskt skulle hantera det. Ett själviskt val kan tycka, idag skulle jag som sagt göra helt annorlunda och även om jag ibland inser att jag kanske inte gjorde helt rätt så kan jag inte önska att jag gjorde annorlunda. Sulan har förändrat mitt liv på så många plan, han har gett mig kunskap, kärlek, nya vänner och ja, faktiskt en helt ny syn på livet.

Jag har den senaste tiden gjort ganska svåra beslut när det gäller mina två katter. Majlis, min första katt, valde jag att omplacera till ett hem där hon har möjlighet att få vara ute när hon vill, vilket hon så länge har önskat, och inte så långt efter det så blev min andra katt så svårt sjuk att jag var tvungen att ta beslutet om att avliva honom. Så kvar är bara Sulan, vilket så klart underlättar den dag då jag känner att det är dags att skaffa en hund till, och då kommer det självklart att vara en omplaceringshund.

Och för att besvara din fråga om maten. Både mina katter samt Sulan åt veganskt under en längre tid. Mina ena katt som tidigare hade haft väldigt problem med foderallergi mådde mycket bättre på AmiCat, men tyvärr var det inte detsamma för Sulan. Han fick stora utslag i hela ansiktet och som nästan täckte ögonen och sedan dess har jag inte vågat testa något annat, men om han inte hade reagerat som han gjorde så hade han nog än idag ätit veganskt.

Jag är osäker på om du pratat om det jag tänker fråga om tidigare, i så fall ber jag om ursäkt för upprepningen. Jag äter (och lever) också veganskt och funderar på det här med husdjur. Jag har varit jourhem åt katter men skulle hemskt gärna skaffa en lite vovve. Hur ser du på djuravel (gissar att Sulan är köpt från uppfödare och inte hundhem) och att köpa hund från uppfödare? Och ger du Sulan veggofoder? Jag sitter moraliskt i kläm eftersom jag själv gärna skulle dela mitt liv med just en italiensk vinthund, och jag skulle gärna vara med “från början” – alltså skaffa en valp och inte en vuxen hund.

Ha en fantastiskt mysig helg :)