Sulan och jag tog en utflykt till Dalby Söderskog eller för andra mer känt som Mattisskogen, där Ronja Rövardotter spelades in. Inte riktigt lika läskigt som jag vill minnas det, inga rumpnissar eller vildvittror men lugnt och stilla, fågelkvitter och en och annan skolklass. Kan även rekommendera Skrylle naturrum som ligger bara några minuters bilfärd där ifrån.
Sommaren börjar gå mot sitt slut, och även om det inte där och då kändes som att den var riktigt närvarande så ser det i alla fall ut så när man tittar på bilderna i efterhand. Sulan fick sitt pass, vi utgick från Stockholm och lite häng i skärgården, drog söderut och tältade i Skåne, sov en och annan natt i bil i Åhus och i Rödby, tog båten över till Tyskland och avslutade det hela med en vecka i underbara, hundvänliga Berlin. Ge mig det igen.
Idag är det nyårsafton och för att skapa något bättre förutsättningar för en skotträdd hund så tänkte vi att vi skulle ut på en ordentligt nyårspromenad utanför stan. Bara en kvarts bussresa från dörr till Arrie och fyrverkerier och skit känns långt borta.
Arriesjön är egentligen ett gammalt grustag men när när det lades ner så fylldes hålet istället med vatten. Nu frodar djurriket här men kanske inte just vid den här årstiden. Sul älskar att vara ute i naturen, det är så mycket att lukta på och så balla kullar att kuta upp för.
Nu är vi hemma igen, Sulis är nyduschad och ligger djupt nergrävd under täcke och filtar i sängen. Det smäller så klart redan utanför fönstret men vi spelar musik och än så länge är han för trött för att bry sig.
Året är slut, om bara tre veckor fyller han 2 år och samtidigt som vi redan har varit med om så mycket tillsammans så förstår jag inte riktigt hur snabbt tiden kan gå. Ta hand om er och era hundar, 2012 väntar på oss!
Söndagen tillbringades i bokskogen som sig bör nu när hösten har envisats med att komma. Jag kan uppskatta hösten, det är en mer rogivande årstid och ibland längtar man faktiskt efter den där tjocka tröjan, men det är ju självaste fan va det kan blåsa i den här delen av landet. Knappt ens i skogen, bland alla träd, var det vindstilla. Sen var det lite väl mycket folk i skogen, men om man slutar att gnälla och bortse från detta så var det mycket fint.
Efter skogen tog vi en vända i slottsträdgården där två ekorrar kom klättrandes. Sulan missade båda två – var upptagen med att lukta på piss och fäktas med blåsten. Efter ett par timmars promenad suktade man ju efter kaffe o kaga och Statarmuseet var nära och bra. Här kan man dricka kaffe, äta kakfat, lunch, eller köpa med sig hemmagjord marmeland eller cider. Sen kan man ju besöka museet och se hur statarna hade det förr i tiden, besöka den feta Linderödsgrisen eller skita på ett utedass. Alla möjligheter finns. Sulan pussade en kanin, blev stel av skräck vid synen av grisen Elsie och fattade inte va hönorna kacklade om.
Hej! Sulan är en italiensk vinthund som bor i Malmö tillsammans med tre katter. Pussas, ligga i solen, eller träffa andra hundar är bäst. Sämst är blåsten, det är vi rungande överens om och då är det en soffa och en filt som vinner. Den här bloggen handlar om detta och det som kommer. Oftast skriver jag, ibland Sulan, ibland ingen. Välkommen.
