Alla inlägg i maj, 2010


Så kan man också uttrycka sig. Det var precis vad han gjorde när han efter en bitch-slap av vinden satte sig ner i protest, kisade sådär med ögonen och skakade som om det aldrig har varit mer synd om någon annan någon gång.

Vi var på väg ner till Ribban för att Sulan skulle få sträcka på benen lite, men innan vi ens hunnit till busshållsplatsen insåg vi att ifall det blåser mycket hemma så blåser det ohållbart mycket vid havet. Sulan åkte istället ner till en kolonistuga i Kirseberg och väl hemma igen så gjorde han och Majlis det de gör allra bäst. Myser i solen.

I lördags var det italienarträff på Ribban i Malmö och Sulan fick träffa mamma och brorsan och en massa andra trevliga hundar. Han avslutade med ett försök på agilitybanan men förstod inte riktigt vad man skulle in i ett mörk tunnel och göra. Kuta ifrån tjocke-bulldoggen var desto roligare!

Kvällssolen dundrar in och Majlis jagar solkatter så dammet det yr. Jag och Svennis är utslagna efter en stadig portion torrfoder. Ville smaka lite av Svennis men fick mig en lusing. Idag fes jag 3 gånger under 1 möte. Fido fick skämmas. Så kan det gå.


För många, många månader sedan fick jag och kollegan för oss att dra ner på godiset och ersätta det med frukt. Det gick sådär. Frukten är kvar och nog kände vi väl på oss att apelsinen en dag skulle komma till användning ändå.

I helgen fyllde Fido Hussesson 27 och då tog vi oss på en utflykt till Kullaberg i nordvästra Skåne. Jag packade ner kikaren i hopp om att få se en rovfågel och Sulan packade ner stora modet innanför västen.

Jag hade trott att Sulan skulle vara lite rädd för den hårda vinden längst kusten och tycka det var jobbigt att gå upp och ner längst kullar, så jag förberedde mig på att bära honom 80% av tiden. Men ja, så blev det ju inte direkt. Sulan hade både kutet och krutet i sig. Nog för att han aldrig har varit en fegis, men jag trodde inte att han skulle ha den orken som han hade. Längst klipporna fick han snällt sitta i famnen och titta, men inne i skogen var det bra ös på de smala små benen.

Tjena vesslan bakom löven! Nog första vilda vesslan i mitt liv, trodde de skulle vara större. Sulan såg inte honom, han hittade en dansk kompis som gav honom en pinne istället. Efter en promenad på tusen mil stannade han till, hukade sig och lät vinden smeka hans anlete medan han skrev “Sulan was here 2010″ med rövva. Riktigt fint det här, sa han. Hit ska vi fler gånger.