Sulan och jag tog en utflykt till Dalby Söderskog eller för andra mer känt som Mattisskogen, där Ronja Rövardotter spelades in. Inte riktigt lika läskigt som jag vill minnas det, inga rumpnissar eller vildvittror men lugnt och stilla, fågelkvitter och en och annan skolklass. Kan även rekommendera Skrylle naturrum som ligger bara några minuters bilfärd där ifrån.

2013. Vilket jävla år så här långt. Plusgraderna som aldrig ville stanna. Snön som alltid återvände. Det är mycket vädersnack här på Sulans blogg, men det inte är så konstigt. En italienares välmående är beroende av fint väder.

Svennis åkte in på akuten för urinsten och när han återvände några dagar senare så blev det uppenbart hur mycket Sulan tycker om honom trots allt. Det var kärvänligt så det stod härliga till, aldrig har vi sett på maken.

Också har han ju fyllt år den lilla rackaren. I Januari, men ändå. Tre år firades med ett våffelkalas med vänner och en tårta och massa presenter till den lille. Även om han har blivit väldigt gråhårig med åren så kan han fortfarande lyckas med att se ut som en liten glytt. Och bete sig som en.

Det ska mycket till för att få Kungen av Sjusovare att vilja gå på långpromenad en snöig lördagsförmiddag. Och med långpromenad i dessa tider menas allt som inte innebär att springa ut på gården, göra det som behövs och sen vara uppe i sängen, under täcket på en halvminut igen.

Men har man väl fått på sig jackan, kommit ut och kanske råkar höra någon nämna att vi ska “träffa Stella”, så går svansen och de höga stegen igång. Tripp-tripp-tripp. Får man sen en stor, extra social (dräktig), borzoi-kompis på köpet så är täcket lätt glömt. En borzoi må vara lite läskigt stor ibland, speciellt när de är så där extra sugna på att leka, men en vinthund är alltid en vinthund. En kompis. 

 

27 års-kalas, tacofest, glöggmys, tårta och som vanligt en massa fina hundar. Precis så är bra.

Snabbajsens tid är kommen. Låt det gå unnan.